Åtta systrar och en bror

Joné släpper familjebok

LITTERATUR: En familjekrönika från Värmland

Holger Joné har nyligen släppt boken ”Åtta systrar och en bror. En familjekrönika från Värmland 1887-1947”.
På söndag presenterar författaren boken vid ett boksläpp på Segerfors kvarn.

 

1916 var Rakel Olofsson 19 år. Det året lämnade familjen Åmot i Brunskog och flyttade till Segerfors herrgård i Rackstad. I Brunskog hade fadern varit trävaruhandlare, innehavare av två affärer och en gård. I Rackstad tog han över en jordbruksfastighet, en kvarn och en såg.

1977, vid 80 års ålder, summerade Rakel Joné familjens liv, inspirerad av ett upprop från Nordiska museet. Hennes son, Holger Joné, har redigerat hennes berättelse och kompletterat den med 70 bilder ur familjealbum. Nu finns den utgiven under titeln ”Åtta systrar och en bror. En familjekrönika från Värmland 1887–1947”. Genom denna kulturgärning återskapas framför allt uppväxten i Brunskog sedd ur Rakels minnesgoda perspektiv.

 

Åtta systrar och en brorRakel beskriver en på det hela   harmonisk barndom och berättar om det som utmärker en sådan: lekar med syskonen, en mormor som berättar sagor, dockor, kräftfiske, och andra utomhusaktiviteter. Kläder sydde man till sina dockor och kläder sydde mamma till barnen. Men helst såg döttrarna så småningom att de ambulerande sömmerskorna gjorde det. Kanske för att göra intryck på en del pojkar? Särskilt intresse väckte en ung evangelist från Missionsförbundet hos döttrarna Olofsson. Flickorna hade nu vuxit och fått nya ansvarsfulla roller: att hämta korna, ta del i hushållet, arbeta i affärerna osv.

Så kom uppbrotten. Äldsta dottern flyttade till Amerika (och skulle på 20-talet följas av brodern Ragnar). Och familjen flyttar till Segerfors. En gigantisk operation: först flyttade man hundra lass - och sen det övriga. Två av barnen var nu utflugna. Rakel arbetade som kontorist på Tobaksbolaget och erfor något av konstnärslivet den gång hon blev bjuden på maskerad av den engelska dam, som dessförinnan fått låna ett av Segerfors pianon över till Sandstaberg. På den festen mötte hon storögt en tysk student, en äkta engelsk lord och en rokokodam om vars gunst många tävlade. Lorden förlorade, slagen av en av konstnärerna.

Rakel berättar hur hon och Bertha smög iväg för att lyssna på Kata Dalström i Folkets hus eskorterade av en sömmerska som fanns i huset. Åtminstone för Bertha verkar ett politiskt engagemang ha fötts. Som kommunist och utbildad sjuksköterska (hon hade gärna velat bli läkare) kom hon 1937 att resa ner till Spanien under inbördeskriget med en krigsambulans. Hon blev småningom aktiv socialdemokrat och distriktssköterska i Gunnarskog. Också systrarna Judith och Karin blev sjuksköterskor.

Rakels drömmar och längtan heter näst sista kapitlet i hennes text. Hennes dröm om att bli agronom växlas ner till studier och praktik inom lanthushållning och han som skulle bli hennes make, Bernt, fanns alltför länge på avstånd. I breven argumenterar Rakel mot hans inskränkta syn på kvinnor. Tydligen nådde de fram till varandra och gifte sig till slut 1929. Samtidigt som Rakel och hennes bror Ragnar arrenderade gårdens jordbruk.

Så slutar berättelsen med att föräldrarna flyttar till en mindre gård, Rakel och Bernt flyttade in i Smedjefallet. Och Arvika stad övertog Segerfors.

 

Lennart Wettmark

Boksläpp i Segerfors kvarn 2018-07-29
Boksläpp i Segerfors kvarn 2018-07-29
Holger berättar om boken i kvarnen morfar byggde
Höstmarkand Brunskog september 2018
8 & 9 september på höstmarknad i Brunskog i Arvika