Joné släpper familjebok
LITTERATUR:
En familjekrönika från Värmland
Holger Joné har nyligen släppt boken ”Åtta systrar och en bror. En
familjekrönika från Värmland 1887-1947”.
På söndag presenterar författaren boken vid ett boksläpp på Segerfors
kvarn.
1916 var Rakel Olofsson 19 år. Det året lämnade familjen Åmot i Brunskog
och flyttade till Segerfors herrgård i Rackstad. I Brunskog hade fadern
varit trävaruhandlare, innehavare av två affärer och en gård. I Rackstad
tog han över en jordbruksfastighet, en kvarn och en såg.
1977, vid 80 års ålder, summerade Rakel Joné familjens liv, inspirerad
av ett upprop från Nordiska museet. Hennes son, Holger Joné, har
redigerat hennes berättelse och kompletterat den med 70 bilder ur
familjealbum. Nu finns den utgiven under titeln Ӂtta systrar och en
bror. En familjekrönika från Värmland 1887–1947”. Genom denna
kulturgärning återskapas framför allt uppväxten i Brunskog sedd ur
Rakels minnesgoda perspektiv.
Rakel
beskriver en på det hela harmonisk barndom och berättar om det som
utmärker en sådan: lekar med syskonen, en mormor som berättar sagor,
dockor, kräftfiske, och andra utomhusaktiviteter. Kläder sydde man till
sina dockor och kläder sydde mamma till barnen. Men helst såg döttrarna
så småningom att de ambulerande sömmerskorna gjorde det. Kanske för att
göra intryck på en del pojkar? Särskilt intresse väckte en ung
evangelist från Missionsförbundet hos döttrarna Olofsson. Flickorna hade
nu vuxit och fått nya ansvarsfulla roller: att hämta korna, ta del i
hushållet, arbeta i affärerna osv.
Så kom uppbrotten. Äldsta dottern flyttade till Amerika (och skulle på
20-talet följas av brodern Ragnar). Och familjen flyttar till Segerfors.
En gigantisk operation: först flyttade man hundra lass - och sen det
övriga. Två av barnen var nu utflugna. Rakel arbetade som kontorist på
Tobaksbolaget och erfor något av konstnärslivet den gång hon blev bjuden
på maskerad av den engelska dam, som dessförinnan fått låna ett av
Segerfors pianon över till Sandstaberg. På den festen mötte hon storögt
en tysk student, en äkta engelsk lord och en rokokodam om vars gunst
många tävlade. Lorden förlorade, slagen av en av konstnärerna.
Rakel berättar hur hon och Bertha smög iväg för att lyssna på Kata
Dalström i Folkets hus eskorterade av en sömmerska som fanns i huset.
Åtminstone för Bertha verkar ett politiskt engagemang ha fötts. Som
kommunist och utbildad sjuksköterska (hon hade gärna velat bli läkare)
kom hon 1937 att resa ner till Spanien under inbördeskriget med en
krigsambulans. Hon blev småningom aktiv socialdemokrat och
distriktssköterska i Gunnarskog. Också systrarna Judith och Karin blev
sjuksköterskor.
Rakels drömmar och längtan heter näst sista kapitlet i hennes text.
Hennes dröm om att bli agronom växlas ner till studier och praktik inom
lanthushållning och han som skulle bli hennes make, Bernt, fanns alltför
länge på avstånd. I breven argumenterar Rakel mot hans inskränkta syn på
kvinnor. Tydligen nådde de fram till varandra och gifte sig till slut
1929. Samtidigt som Rakel och hennes bror Ragnar arrenderade gårdens
jordbruk.
Så slutar berättelsen med att föräldrarna flyttar till en mindre gård,
Rakel och Bernt flyttade in i Smedjefallet. Och Arvika stad övertog
Segerfors.
Lennart Wettmark
|