Skrädmjöl och spanska sjukan i Rackstad

 

   I boken ”Åtta systrar och en bror” berättar Rakel Joné följande om spanska sjukan och skrädmjölet från rian (torkhuset) vid kvarnen.

   Efter första världskriget var maten knapp. Det var svårt att få bröd och smör att räcka till. Man kokade en mjöl-stuvning och rörde en del smör i den. Det drygade ut bra. En middag, då det vankades en kvarlämnad ananasburk till efterrätt sade Judit: ”Tack för krigssmör i fredstid och ut-ländsk frukt i krigstid”. Köttet var nog ännu besvärligare. De värm¬ländska kvarnarna hade en tillgång i det siktade havremjölet d.v.s. ”skrädmjölet” som de styrande i Stockholm ej hade så god kännedom om då, så att det icke ran-sonerades. ”Skrädningen” pågick i kvarnarna. Detta mjöl som inte lämpade sig för jäsdegar på grund av dess torkning och ringa halt av gluten, passade däremot bra till våfflor, gröt och välling.

   När spanska sjukan (1918-1920) kom och bröt ned konditionen hos de drabbade var några skrädmjölsvåfflor kärkomna hos de sjuka. Rakels bästa vän från konfirmationen och hennes syster som var distriktssköterska i staden låg sjuka. Den andra distriktssköterskan som var överhopad av arbete och inte så intresserad av matlagning, fick dem att ligga hung-riga i sängarna. Rakel, som den tiden arbetade på kontoret, kom ofta upp och hälsade på. Hon hade våfflor påstrukna med honung med sig. Hon blev inte smittad, och även de andra medlemmarna av familjen kom lindrigare undan.

PS Rackstadkonstnären Björn Ahlgrensson var en av många som dog i spanska sjukan.

Ria, torka, vid Rackstad kvarn