Persinger

En persing, en persing han bor i Perse by, 
som spejler sä i Racken
mä Alken bak i nacken
å sola mett i syna frå hemlens höge sky.
Der ä en gôtt te vare
men inte utta fare.

I annre byer slôss di mä kniver å mä o´l
men mine persebönner
har inga tôckree sönner,
di bringer fôlk om live mä digre smörgåsbo’l,
di vill avdagatagan
mä lust å ej mä klagan.

För går jä te e stûge i byn vö sjöastrann,
dä ropes: ”Se gumôra, 
kom in, stå ej i dôra!”
Å husets alle hänner di griper om mi ha’nn
å drar mä, stackers vase, 
te smörgsbo’lskalase.

Dä börjer så usköldigt mä mese, sönningsgröt 
å fdarskost, tjockpannkake, 
som inte har nôn make, 
men sänna kommer sôggle frå gården fete nöt,
för nôen slags förskoning
ä ej i denne boning.

Dä vankes fläsk å kôrver å stek, e jättestor,
mä mjôlale poteter
å annre läckerheter 
i skinn tå ännebötta å änneböttas bror,
te slute äggerätter
 - säj, kan en dö nô bätter?

Men bortsett ifrå detta, att di tar dö på fôlk,
ä alle persebönner,
bå arme å gulletônner,
den rene redbarheta förutta smuts å smôlk.
För tôcke fôlk, dä give,
en ôffrer gärne live.

Lyssna när Janne läser
(kräver Windows Mediaplayer)