Åtta systrar och en bror
Berättelsen börjar när föräldrarna gifter sig och bosätter sig på en
gård i Brunskog öster om Arvika. Det andra barnet är en pojke som vid
två års ålder förolyckas i köket. Sedan tre flickor i rask följd och så
äntligen en pojke som följs av fyra flickor. Rakel berättar
underhållande och detaljerat om livet ”på landet” för 100 år sedan. Med
22 kusiner på nära håll blir det bröllop och andra festligheter. En ung
evangelist kommer till bygden med väckelse och får stort inflytande över
flickorna.
Skogsaffärerna går bra, man köper en mycket större gård, Segerfors i
Rackstad, närmare Arvika och livet blir annorlunda. Nu handlar det om
utbildningar, sällskapsliv och romanser. Ende sonen åker till Amerika.
Väl hemkommen tar han och Rakel hand om gården och försöker trotsa
lågkonjunkturen som drabbat verksamheterna.
Skogsaffärerna går bra, man köper en mycket större gård, Segerfors i
Rackstad, närmare Arvika och livet blir annorlunda. Nu handlar det om
utbildningar, sällskapsliv och romanser. Ende sonen åker till Amerika.
Väl hemkommen tar han och Rakel hand om gården och försöker trotsa
lågkonjunkturen som drabbat verksamheterna.
Förord
Min mor Rakel Joné skrev denna berättelse på 1970-talet för en tävling
som Nordiska Museet anordnade. Den blev inte antagen därför att ”allt
sopats under mattan” tyckte museets redaktör. Det kan kanske stämma men
jag tycker att den är värd att bevara och har därför nu givit ut den på
eget förlag och illustrerat den med ca
70 bilder ur familjens arkiv.
Alla namn var från början fiktiva men jag har döpt om till de verkliga
namnen för dem jag har kunnat identifiera. Det gäller alla i familjen
och en del kusiner och nära vänner. Alla namn i bilder är autentiska.
Stort tack till kusinerna Sassi Westerlund, Nils Olofsson och Hans Roos
som hjälpt mig med bilder från sina familjealbum. Sist men inte minst
tack till min fru Inger som tålmodigt läst korrektur och bl.a. tagit
bort 1000 kommatecken. För övrigt har vi i stort sett låtit texten vara
i originalskick, trots att den delvis har ålderdomliga verbformer.
Lidingö 2018
Holger Joné
|
|||