|
ÖSTRA MÖLNA
RADHUSOMRÅDE
av Caroline Zeilon INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING................................... 1. BAKGRUND................................. 2. PERSONERNA BAKOM UTFORMNINGEN............ NILS
TESCH............................... SVEN
HERMELIN OCH INGER WEDBORN.......... 3. ÖSTRA MÖLNA - EN BESKRIVNING............. 4. OMRÅDET IDAG..............................
5. AVSLUTANDE DISKUSSION..................... 6. KÄLL- och LITTERATURFÖRTECKNING........... 7. BILAGOR BILDER..................................
RITNINGAR
Lidingö
har ett flertal intressanta radhusområden som uppförts under 1900-talet
med början 1908 då radhusen i kv. Canada byggdes.[1]
Idag pågår uppförandet av ett nytt bostadsområde i Gåshaga, där ett
flertal radhus ingår.[2] Jag
har valt att skriva om ett radhusområde i Mölna på södra Lidingö som
till största delen är uppförd mellan 1958 och 1963.
Syftet
med denna uppsats är att beskriva området, samt personerna bakom
utformningen. Ytterst lite har skrivits om området, framför allt om
markbehandlingen. I samband med denna beskrivning vill jag ta upp följande
frågeställningar: hur stor betydelse har de boendes inställning samt
behöver området ett bättre
skydd än det som finns beskrivet i översiktsplanen för att även i
framtiden behålla sin ursprungliga karaktär? Mina
källor har varit ritningsarkivet hos Sven A Hermelin AB där jag funnit
ett stort ritningsmaterial. Artiklar i tidskriften Arkitektur
och tidskriften Utblick landskap
har gett mig information om personerna bakom utformningen, liksom boken Trädgårdskonst
- den moderna trädgårdens och parkens form, del II, 1948, där Sven
Hermelin har varit delaktig. Däremot har mina efterforskningar om Inger
Wedborn gett ytterst lite material. Utöver
detta har jag besökt Ove Hidemark samt boende i området. I Lidingö
stadsbyggnadskontors arkiv har jag också funnit information. 1.BAKGRUND I
den första stadsplanen som upprättades 1913 av Per Olof Hallman fanns
redan ett flertal större radhuskvarter planlagda. Radhusidéerna, som var
hämtade från Tyskland och England slog inte igenom i Sverige förrän
efter 2:a världskriget. Först då fick de stor spridning både på
Lidingö och på andra håll i Stockholmsområdet.[3] Stadsdelen
Mölna ligger på södra delen av Lidingö. Den gränsar i norr till Södra
Kungsvägen, i söder till lilla Värtan och segelleden in till Stockholm.
I väster gränsar Mölna till Skärsätra med Mölnavägen och i öster
gränsar den till en höjd-platå mot Brevik och Högbergavägen. Det är
på denna höjdplatå som radhusområdet är beläget med utsikt över
segelleden och en ekbevuxen slänt ned mot en dalgång i sydväst. På
andra sidan dalgången ligger Mölna gård varefter denna del av Lidingö
har sitt namn. Stadsplanen
från 1936 uppvisar ett fåtal villatomter, men
eftersom området är relativt centralt beläget och med goda förutsättningar
för trevliga bostäder ville Lidingö stad ändra stadsplanen till att
omfatta ett större antal radhus och villatomter.[4]
Bebyggelsen vid den östra gränsen avsåg närmast att avsluta och
avrunda villabebyggelsen i Brevik samt att få en bättre anslutning till
terrängen och det befintliga gatusystemet.[5]
1953
fick Nils Tesch i uppdrag av Lidingö kommun att utarbeta en stadsplan för
Östra Mölna. Tesch gav uppgiften till en av sina anställda, Ove
Hidemark, som under några sommarmånader studerade området. Hidemark,
inspirerad av en bok om bebyg-gelsen i Cotswald, England, byggde upp en
noggrann terräng-modell. Med modellera formade han husen och anpassade
dem och gatorna till terrängen. På modellfotot ser man hur gatorna
formar sig efter det dominerande höjdpartiet och hur husen nästan klättrar
upp för sidorna.[6]
(bild 2 och 3 [är ej med i denna webbutgåva]) Tesch
utgick sedan från Hidemarks framarbetade förslag, som till största
delen är den vi ser idag. Tillsammans med stadplanearkitekten Bengt
Asplund uppgjorde Tesch och Hidemark den stadsplan som fastställdes 1954.
När området sedan köptes 1958, av ingenjör John Mattson genom sitt
dotterbolag AB Kedjehus, gavs uppdraget till Nils Tesch att rita husen.[7]
Ove Hidemark hade då slutat hos Tesch, men hans idé om skors-tenarnas
placering på gavlarna, som han inspirerats av från Cotswald, ser man
tydligt idag. Samtidigt
med bostadshusen planerades också trädgårdarna och marken. Det var
ovanligt att en trädgårdsarkitekt kopplades in så tidigt i ett projekt.[8]
Sven Hermelin, en av de mest ansedda trädgårdsarkitekterna vid denna
tid, och Nils Tesch hade samarbetad tidigare och då funnit varandra
vilket sannolikt var anledningen till att Tesch ombad Hermelin att utforma
marken.[9] 2. PERSONERNA BAKOM UTFORMNINGEN Nils
Tesch föddes i Malmö 1907. Han kom som 16-åring till Stockholm.
Teckning och målning var hans starka ämnen i skolan, och han hade blivit
uppmuntrad att ta fasta på den talangen av en teckningslärare.
Nils
Tesch började på avdelningen för Arkitektur på Tekniska Högskolan i
Stockholm 1925. Samma år som Stockholmsut-ställningen, 1930, tog han sin
arkitektexamen. Fram till 1934, arbetade Nils Tesch hos Birger Jonsson[10]
samtidigt som han under åren 1932 - 1934 studerade på Konstakademien.
Efter
Konstakademien kom Tesch till Paul Hedqvist[11]
under en kort period och startade sedan egen verksamhet tillsammmans med
en tidigare kurskamrat, Lars Magnus Giertz. Deras första uppdrag var
NKI-skolan, ett kontors- och hyreshus på St. Eriksgatan 33 i Stockholm,
som uppfördes mellan 1934 och 1936. Kompanjonskapet varade till 1947. Giertz
var uppfinnaren, teknikern och organisatören medan Tesch var den konstnärlige,
känslige gestaltaren. Två olika yrkespersonligheter som kompletterade
varandra. I
samband med kriget fick kontoret Giertz och Tesch en mängd uppdrag för
militären. För Giertz och Tesch var dessa mer eller mindre intressanta,
men gav ekonomiskt utrymme att ägna sig åt mer spännande
gestaltningsuppgifter, framför allt privatvillor. Det är här, i deras första
privatuppdrag, Villa Wehtje i Djursholm, som man ser de tydliga kännetecknen
som skulle komma att utmärka Teschs arkitektur. Det kunde vara en
tillbakadragen placering på tomten där hus och terräng samverkar och
bildar skyddande uterum, men också fina ut-blickar, något som Tesch kom
att utveckla till en specialitet. Tesch lyckades ofta med att få husen
att inte se stora ut trots en avsevärd volym.[12]
Några
karaktäristiska detaljer för Teschs arkitetur är det mycket knappa
takfallet samt de lite robusta, putsade eller slammade ytorna. Han använde
ljusa, brutna jordfärger, framför allt umbra och ockra. Färgtonen
upplevs ofta bara som en svag skiftning.
Tesch
lade ner stor omsorg på fönstrens placering och utformning. Hans utgångspunkter
var, att fönstren är husets ögon och ska spegla dess själ, och ljusföringen
är det som ger rummen liv. Fönstren placerades där de behövdes men
också så att de gav fasaden
rytm och balans, ofta med spännande förskjutningar. Symmetri och
upprepning var inget som Tesch betraktade som värdefullt i sig.
Även
inom stadsplanering har Tesch varit verksam. Bl.a omarbetade han en
stadsplan för Södra Skallberget i Västerås mellan 1945-48, som
resulterade i en mer varierad, rumsbildande stadsplan som en reaktion mot
de monotont uppradade lamellhusen.
Människans
mått och platsens förutsättningar är alltid utgångspunkter i Teschs
arkitektur. Husen knyter hänsynsfullt an till omgivningen i skala och
placering i terrängen.[13]
SVEN
HERMELIN OCH INGER WEDBORN Sven
Hermelin föddes år 1900 på Vallnäs gård i Östergötland och bestämde
sig redan 1917 för att bli trädgårdsarkitekt. Från 1919 följde några
år av praktik och 1922 kom Hermelin till Trädgårdsinstitutet i Köestritz
i Türingen, Tyskland. 1924 tar han trädgårdsarkitektexamen och året därpå
blev han lärare på Önnestad kvinnliga trädgårdsskola. 1926 startade
Hermelin egen verksamhet som konsulterande trädgårdsarkitekt i
Stockholm. Han ritade bl.a. en hel del villa- och herrgårdsträdgårdar.
Hermelin var den förste i landet som enbart livnärde sig som trädgårdsarkitekt.[14]
Från
1934 och 25 år framöver ansvarade Hermelin för under-visningen i trädgårdsarkitektur
på Alnarp. Han agerade för många elever som en länk mellan utbildning
och arbete och många av dem fick anställning som lärling på hans
arkitekt-firma Sven A Hermelin AB efter avslutad utbildning. Inger
Wedborn (1911-1969) var en av dessa elever. 1941 blev hon kompanjon i
firman, efter flera år som anställd. Wedborn utbildade sig vid The
Horticultural College Swanley, Kent i England samt vidare vid Institut für
Gartensgestaltung, Berlin-Dalhem i Tyskland. Inger Wedborn var
detaljplanerare med växtkännedom som specialitet och man brukar säga
att hon målade med växtmaterialet.[15]
Liksom
för Nils Tesch skulle platsens förutsättningar tas till vara och vara
utgångspunkten. Det kunde sedan vara platsens biotop eller utsikten,
historien eller brukaren. Hermelin kände en ödmjukhet inför platsen.[16]
Han skriver i boken Trädgårdskonst- den moderna trädgårdens och parkens form: Om
man alltså är fri från hänsyn
till traditioner Har
arkitekten förstått att smidigt inpassa byggnaden i terrängen
och låta landskapets kynne bestämma dess ex- teriör,
har trädgårdsarkitekten ett tema att utgå ifrån. En
samklang mellan landskap, hus och trädgård är målet för
det konstnärliga skapandet. Trädgården blir förmed- laren
mellan arkitektur och natur, den spinner vidare på 3.ÖSTRA MÖLNA - EN BESKRIVNING Terrängens
beskaffenhet och områdets speciella förutsättningar gjorde att sju
olika lägenhetstyper planerades. Byggnaderna är uppförda i etapper
mellan 1958 och 1963 samt 1972. Ur bygg-nadsmässig och ekonomisk synpunkt
var detta mindre rationellt, men gav möjlighet att skapa en mer omväxlande
miljö inom området. Stadsplanen är väl anpassad till terrängen och
tar vara på dess förutsättningar. Gatorna kurvar sig mjukt och
byggnaderna är grupperade längs dessa, Däldvägen, Stenbacks-stigen och
Utsiktsvägen. Däldvägen,
som är vägen in i området, ligger öppet orienterad mot dalen och
utsikten. Utmed Däldvägens norra sida ligger två husrader ihopbyggda,
sinsemellan förskjutna. De innehåller tolv bostäder. I en kurva övergår
vägen sedan i Utsiktsvägen som mjukt böjer uppåt.
För
att så långt som möjligt dra in utsikten i området samt för att få
utblickar över dalgången och vattnet, är de väst-ligaste husen byggda
som friliggande villor med öppningar emellan husen. Utmed
Utsiktsvägens östra sida är husen placerade i höjdled så att man från
övre våningen har utsikt över vattnet och fri horisont över de framför
liggande villorna. Öppningar är lämnade mellan huskropparna för att
skapa utblickar samtidigt som man får inblickar in i området. Utmed
Stenbacksstigens östra sida sträcker sig tre ihopbyggda och sinsemellan
förskjutna huskroppar. De två östligaste husraderna med fyra bostäder
i varje avslutar Stenbacksstigen.
Bakom
Däldvägens norra husrad, är ett centralt garage för hälften av bostäderna
placerat med infart från Däldvägens början. Detta för att så långt
som möjligt undvika biltrafik. Eftersom ingen av gatorna är
genomfartsgator är den enda biltrafiken den till bostäderna.
Samtliga
hus förutom två radhus och fyra friliggande villor, är uppförda i
tegel, utvändigt slammade med genomfärgat bruk. Tonen idag är ljust
sandfärgad. Taken är belagda med enkupigt taktegel och plåtarbetena är
utförda i koppar. Takutsprånget är mycket knappt. Fönstrena på övervåningarna
har överkanten placerad direkt under takfoten. Samtliga
fönster är vitmålade och ligger i liv med fasaden. Två typer av fönster
finns representerade, en med spröjs och en utan. Ytterdörrarna till bostäderna
är mycket speciella, de är i trä med fyllningar som ser ut som
durktrallar. Kanske är de inspirerade av japanska trädörrar med
kvadratiska rutmönster. De
fyra villorna och de två radhus som ligger utmed Utsiktsvägens sydvästligaste
sida skiljer sig från de övriga husen. De finns med på stadsplanen från
1958 men kom inte att uppföras förrän 1972. De är ritade av Nils
Teschs kontor och uppförda av AB Kedjehus men har ett annat utförande.
Till skillnad från de övriga husens slammade tegel är dessa byggda av
kalksandsten. Dörrarna är också av annan typ, teak med ett fönster i.
Tillhörande
trädgårdar är ritade av trädgårdsarkitekt Walter Bauer men ansluter
mot gatan lika de övriga husen. I
detaljplanen från 1963 råder byggförbud på tomterna som då också
utgjorde en enda stor tomt. Byggnadsnämnden tillstyrkte dock dispens och
bygglov efter uttalande från Länsstyrelsen och husen kunde uppföras
enligt den ursprungliga stadsplanen. Kanske arkitekten ville utforma husen i
en modernare stil eftersom
denna del av området uppfördes nästan tjugo år efter den första
etappen. MARKEN OCH TRÄDGÅRDARNA Ett
dominerande, skogsklätt, höjdparti i sydöstra delen av området mynnar
ut i ett lägre, välvt, parti där skogsmarken övergår i parkmark. Runt
detta höjdparti formar sig gatorna. Sven Hermelin och Inger Wedborn föreskrev
att skogsmarken skulle skyddas under byggnadstiden och att träd på
utsatta ställen skulle plankas in så att man efter byggnadstiden kunde
rensa upp området och gallra enligt instruktioner från Hermelin och
Wedborn. Dessutom föreskrevs att avnötta ytor som bestod av släta
vackra hällar skulle friläggas helt. Idag står många vackra, äldre träd
kvar, främst tallar, ekar och björkar. Gräsmattor
förekommer för det mesta i anslutning till vägbanor och till
tomtmarkernas gräsmattor. Hermelin och Wedborn planerade så att en
naturlig och mjuk övergång till befintlig skogsmark bildades. Även alla
gångvägar stakades ut i terrängen, så att de på bästa sätt skulle
ansluta sig till skogsmarken.[18]
Samtliga
bostäder vetter dels mot gatan, dels mot en större öppen tomt. Beroende
på hur husen är placerade i förhållande till gatan har varje bostad en
planterad förgård eller trädgård framför entrén som skiljer husen från
gatan. Bakom husen har bostäderna uteplatser, terrasser eller mindre trädgårdar
med olika utformningar beroende på hur de ligger i förhållande till
marken och bostadstyp. Hermelins och Wedborns ritningar visar tydligt trädgårdarnas
och markens utformning och mycket lite är förändrat idag. Då husen är
placerade i direkt anslutning till marken, dras naturen in i huset på ett
påtagligt och lustfyllt sätt. Till ett flertal av husen hör en pergola
som förstärker rumskänslan. 4. OMRÅDET IDAG Området
har i mycket stor utsträckning bevarats och få förändringar av husen
har skett. Den mest markanta förändringen är de balkonger på övervåningarna
som har kommit upp på radhusen utmed Däldvägen (6 st) samt på ett
radhus utmed Sten-backsstigen. Alla har liknande utförande, stående brädor
med ett smalt mellanrum till överliggaren. De är byggda ovanpå
pergolabyggnaderna och utmed hela fasaden. Den enhetlighet och renhet som
präglat husen har härmed brutits. Fasaderna skymms till stor del och
bottenvåningarna blir överskuggade. På stadsbyggnadskontoret finns en
skrivelse som uttrycker en viss skepticism mot balkongerna. Idag ligger en
ansökan om bygglov för ytterligare en balkong på Stenbacksstigen hos
stadsbyggnadskontoret men stadsarkitekten tycks inte ha något att invända.[19]
I
övrigt har till synes inga fönster eller dörrar bytts ut, några av dörrarna
är oljade istället för ursprungligt lackade. Så gott som alla
garageportar är de gamla, dock har några garage omvandlats till rum med
avvikande fönstersättning som följd. Två
radhus har blivit omputsade med en puts som avviker från de övriga
husens puts, både i nyans och ytstruktur. Putsen är ett problem idag
eftersom ingen vet, eller har lyckats ta reda på, vad för slags puts som
ursprungligen har använts. Ett annat problem är, att ytterligare hus är
i behov av ny puts medan andra kan klara sig längre. Det föreligger därför
en risk om inte alla använder samma puts, och om inte samtliga fasader
putsas om samtidigt. Huvudsakligen
ger trädgårdarna ett enhetligt intryck och de flesta är mycket välskötta.
De träd, mestadels rönnar, som är inritade på många av förgårdarna
eller trädgårdarna mot gatan, finns kvar. (bilaga
2) Med tiden har några dött men är omplanterade på samma ställe.
De flesta häckarna utmed trädgårdarna finns kvar, om än i lite olika höjder
och utseende. Hermelins och Wedborns planritningar stämmer väl med områdets
plan idag. Förändringar har naturligtvis skett i växtval och omformning
av t.ex. de privata trädgårdsgångarna. En liten bit parkmark har tagits
i anspråk vid Däldvägens slut för några parkeringsplatser.
På
parkmarken finns många gamla vackra träd kvar och skogsmarken har kvar
sin karaktär. Området
ger ett mycket frodigt intryck och mycket av den planerade och genomtänkta
utformningen har bibehållits. Mölna radhusområde finns beskrivet som kulturhistoriskt värdefullt område i den grundläggande delen i ett kulturmiljöprogram som togs fram som underlag för senaste översiktsplanen. Området kallas i denna rapport för närmiljö; område som av olika anledningar mer i detalj kan förmedla kunskap om kommunens kulturhistoria, genom att de t ex har särskilda pedagogiska värden eller större veten-skapligt intresse.[20] Redan
från början har det funnits en förening för de boende i området,
sedan en tid kallas den för Östra Mölna byalag. Byalagets uppgift idag
är dels att bevara området och skydda det från förändringar, dels att
gemensamt sköta parkmarken. Från början var det kommunen som skötte gräsklippning
etc, men detta har nu till största del tagits över av byalaget. Den
ekbevuxna slänten nedanför området, mot ängen, rensas då och då på
sly, även strandremsan städas och hålls ren från skräp.
Byalaget
är också mycket mån om att bevara höjdpartiets, skogsmarkens, växtlighet
så att den inte slits bort och så att t.ex. blåbärsriset skall kunna växa
och ge barnen möjlighet att plocka bären.
Ett
återkommande ämne som diskuteras vid varje möte är parkering av
bilarna. Idag är det vanligare med två bilar per hushåll och
garageplatserna räcker inte till. Trots detta är det få bilar som
parkeras på gatan, men de som står där ses som ett störande element.
Under
sommaren 2000 skall den gemensamma lekplatsen rustas med bl.a. nytt staket
som byalaget har kommit överens om.
Givetvis
förekommer det delade meningar bland medlemmarna och alla har inte samma
förståelse för att bevara området i ursprungligt skick. Ett ämne är
t.ex. viljan att bygga på balkonger som jag har tagit upp tidigare i
texten. Några
boende kring "ängen", parkmarken mellan Utsiktsvägen och
Stenbacksstigen, ville ta ned en del gamla tallar som de tyckte stod för
nära husen. Både byalaget och kommunen var dock emot förslaget och
tallarna står därför fortfarande kvar.
Ju
mindre resurser kommunen har, desto mer måste byalaget engagera sig för
att hålla området som det var tänkt.[21] Östra
Mölna radhusområde är ett utmärkt exempel på hur man har utgått från
terrängens förutsättningar både i stadsplanen, arkitekturen och
markbehandlingen. Det är inte det enda exemplet, men ett välbevarat
exempel. Varje
vår kommer elever från KTH för att studera området, fotografera och förhoppningsvis
söka inspiration. De flesta av dem vet nog att det är Nils Tesch som har
ritat husen, men vem som har ritat trädgårdarna och planerat marken i
området är kanske inte lika bekant, men minst lika viktigt för
helhetsintrycket. Jag
tycker att det är viktigt att lyfta fram anpassningen till terrängen och
planeringen av marken som en väsentlig del i t.ex. en dokumentation av
ett område eller byggnad. Ofta koncentreras dokumentationen till att
handla om arkitekturen eller arkitekten, mer sällan till landskaps- eller
trädgårdsarkitekten. Med
trädgårdarnas planering har man skapat ett gaturum och en intimitet och
området är idag ett frodigt radhusområde. Det vore intressant att veta
om det var så här trädgårdarna var tänkta att se ut, nästan 40 år
efter att de har färdigställts. När
jag har talat med några av de boende har jag förstått hur väl de trivs
och hur måna de är om att bevara detta radhusområde. Det bor
fortfarande människor kvar som flyttade in när området stod klart. Jag
har också sett hur viktigt det är att de boende är medvetna om dess
kvaliteter. Inom byalaget finns en gemenskap som bidrar till att området
behåller sin karaktär. Byalaget kan påverka de medlemmar som inte vill
eller som inte har samma förståelse för områdets kvaliteter. Eftersom
området idag börjar visa tecken på ett behov av viss renovering, framför
allt putsen, samt önskemål om bl.a balkonger och nedtagning av träd,
tycker jag att det finns anledning till att införa särskilda bestämmelser
om bevarande i detaljplan eller områdesbestämmelser. Området speglar
utvecklingen på Lidingö och för att området skall behålla sin höga
kvalitet anser jag att även marken skall ingå i dessa bestämmelser. I
och med att kommunen arbetar med att ta fram en ny översiktsplan för
Lidingö finns det all anledning att försöka påverka kommunen i den
riktningen. Min förhoppning är att området skall kunna behålla sin karaktär och fortsätta inspirera arkitekter och trädgårdsarkitekter till ett nära samarbete. 6.KÄLL- och LITTERATURFÖRTECKNING MUNTLIGA KÄLLOR: Bauer,
Lisa, änka efter Walter Bauer. 2000-04-14. Hidemark,
Ove, arkitekt. 2000-06-14. Lindström,
Laila, boende i området. 2000-06-07. OTRYCKTA KÄLLOR:
Lidingö Stadsbyggnadskontoret
Sven A Hermelin AB, ritningsarkivet TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR: Berg,
Ingrid-Maria: Pionjärerna. Utblick
landskap, 1985 Hedenblad,
Cecilia och Hammarlund-Larsson, Cecilia: Lidingö
kulturhistoriska miljöer.
1990 Paulsson,
Gregor: Trädgårdskonst. Den moderna trädgårdens och parkens form. Del två.
Stockholm 1948 Rudberg,
Eva: Tradition och egensinne. Om Nils Teschs arkitektur. Arkitektur,
1991 Stavenow-Hidemark,
Elisabet: Villabebyggelse i Sverige
1900-1925. 1971 Stritzke,
Klaus m.fl.: Sven A Hermelin 1900-1984. Monografi. Utblick
landskap, 1985 Tesch,
Nils : Bostadsområde i Mölna, Lidingö. Arkitektur.
1963. |
[1]Elisabet Stavenow-Hidemark, Villabebyggelse i Sverige 1900-1925. s.245
[2]Stadsbyggnadskontoret, Lidingö kommun
[3]C. Hedenblad och C. Hammarlund-Larsson. Lidingö kulturhistoriska miljöer, 1990, s.36
[4]Bostadsområde i Mölna, Lidingö. Nils Tesch. Arkitektur 1963, nr 12.
[5]Beskrivning över förslag till ändring och utvidgning av stadsplan. 1953. SBK, Lidingö
[6]Intervju med Ove Hidemark. Juni 2000.
[7]Bostadsområde i Mölna, Lidingö. Nils Tesch. Arkitektur 1963, nr 12.
[8]Samtal med Lisa Bauer, änka efter trädgårds- och landskapsarkitekt Walter Bauer,
konstnärinna och medarbetare.
[9]Intervju med Ove Hidemark. Juni 2000.
[10]Arkitekt verksam i Stockholm. Här deltog Tesch i kontorets förslag till konserthus i
Göteborg, hyreshus för timmermansorden i Stockholm m.m.
[11]Professor i Arkitektur i de högre årskurserna, KTH under den period som Nils Tesch
var elev.
[12]Eva Rudberg: Tradition och egensinne. Om Nils Teschs arkitektur. Arkitektur, 5-
1991.
[13]Ibid
[14]Sven Hermelin 1900-1984. Monografi. Utblick landskap, 1985:1.
[15]Ingrid-Maria Berg. Pionjärerna. Utblick landskap, 1989:3.
[16]Sven Hermelin 1900-1984. Monografi. Utblick landskap, 1985:1
[17]Greger Paulsson: Trädgårdskonst. Den moderna trädgårdens och parkens form, del 2,
1948, s. 211f
[18]Sven
Hermelin och Inger Wedborn. Beskrivning
över de arbeten, som ingå i köparens
åtagande beträffande planeringen av parkmark inom bostadsområdet. Stockholm 1958.
[19]Samtal med granne till den sökande.
[20]C. Hedenblad och C. Hammarlund-Larsson. Lidingö, kulturhistoriska miljöer, 1990,
s.9.
[21]Samtal med bl.a. Laila Lindström, boende i området